Challenge number 10 – Heroes

1810-frack

November månads utmaning i Historical sew monthly är hjältar, historiska eller dräkthistoriska sådana. Jag skulle vilja lyfta fram alla de som under åren har forskat och publicerat inte bara mönsterböcker utan även information om när och hur kläderna bars. Vad som var aftonplagg, vad som var dagplagg och hur etiketten såg ut. Jag vill särskilt lyft två namn: Nora Waugh och Ellen Andersen, som inte bara skriver om damkläder utan även om civila herrkläder, ett område där det kan vara svårt att hitta bra information. Utan dem skulle herren på bilden inte ha den dräkt han bär.

November month challenge in the Historical sew monthly is Heroes, historical or historical costuming once. I like to highlight all those who during the years have researched and publicised  not only pattern books but information on when and how the clothes were worn. What was evening wear, what was day wear and how was the etiquette. I especially want to lift out two namnes: Nora Waugh and Ellen Andersen, that not only wright about ladies wear but also about civilian mens wear, an area where there can be difficult to find god information. Without them the gentleman in the picture would not have the garments he wear.

Jag väljer att hylla dessa hjältar med en frackjacka från 1810-talet, ett plagg skuret horisontellt en liten bit ovanför midjan med tre sömmar på livet (en mitt bak och två sidosömmar) som enligt både Andersen och Waugh användes både till vardags som till fest.  Någonting som passar bra på den bal vi ska delta i. Både Waugh och Andersen har i sina böcker med mönster på just en sådan frackjacka men eftersom jag inte är fullt så säker på hur skräddade herrplagg är sydda som jag är på att damplagg valde jag att använda Laughing Moons mönster nr 122, som har en detaljerad sömnadsbeskrivning baserad på ett plagg från tiden.

I choose to celebrate these heroes with a dress-coat from the 1810’s, a garment cut horisontal a little bit above the waist with three seams on the bodice (one in the middle of the back and two side seam) that according to both Andersen and Waugh was used both for day wear and evening wear. Something that fits well for the ball we are going to attend. Both Waugh and Andersen have in their books patterns on that type of coat but since I am not that skilled in how to make a tailored male garment (I’m more secure on female garments) I choose to use Laughing Moons pattern nr 122, that has ha detailed seam instruction based on a dress-coat from the time.

1810-frack-rygg

Jackan är sydd i engelsk kläde, fodrad med samma tyg (ärmarna undantaget de har ett bomullsatäng foder jag fyndade i en kuriosabutik), mellanlägget är ett grovt linnetyg och hela jackan är handsydd med tjockare bomullstråd. Baktill har den två fickor och på vänster insida finns ytterligare en ficka. Totalt sitter det 14 st stora och 6 st små tennknappar i jackan, handgjutna av min man och svärfar.

The coat is made from broadcloth, lined with the same fabric (except in the sleeves, they have a vintage cotton sateen fabric that i found in i curiosity shop), the interlining is a thick linnen and the whole coat is handsewn with a thicker cotton thread. In the back there are two pockets and there are another one on the left inside. In total there are 14 larger and 6 smaller pewter buttons in the coat, handmade by my husband and father-in-law.

The challenge: #10 Heroes

Fabric: 2,5 m broadcoth, 1 m linnen, 0,5 m cotton sateen

Pattern: Laughing Moon nr 122

Year: 1810-1815

Notion: Cotton thread, silk buttonhole thread, 14 2mm pewter buttons, 6 1,5mm pewter buttons.

How historical accurate is it? Maby 95%? I’m not that shore about the cotton thread in this type of garment (but the thread are in use in that period) the rest of  the material is period and the pattern and seam instruction is from an extant garment.

Hours to complete: maby five weeks, not sewing the whole time.

First worn: Not counting the time for photos, not yet.

Total cost: The fabric cost me; Broadcloth, SEK 975 $110,39 £89,93 €100,62 Linnen, SEK 120 $89,30 £11,07 €12,38 Cotton sateen SEK 20 $2,26 £1,84 €2,06. I have a hard time trying to figure out the cost for the buttons but if I where to by them I would have spent about SEK 300 (that is roughly $33 £27 €30) The rest of the notions were all inherited from my grandmothers stash.

Litteratur:
N Waugh, The cut of men’s clothes – 1600 – 1900, Theatre arts books (1964)
H Persson, Empirens döttrar – kultur och mode under tidigt 1800-tal, Signum (2009)
E Andersen, Danske dragter Moden 1790-1840, Nyt Nordiskt Forlag Arnold Busck, (1986)

 

 

Ananasridikyl – the pine apple reticule

ananas

Till empirbalklänningen behövde jag en väska, det kan vara bra att ha någonstans att lägga mobil och andra små saker som kan behövas. Boken Empirens döttrar beskriver hur ridikylerna, namnet på den tidens väskor, var gjorda för att innehålla doftflaska, näsduk, solfjäder och kanske även ett par extra skor vilket innebär att de bör ha varit ganska stora.  Jag fastnade för en stickad väska i form av en ananas som återfinns i Kyoto museets samlingar daterad till 1800-1810 och valde att göra den ganska liten. Den rymmer definitivt inte ett par extra skor, eller en solfjäder, men den rymmer precis min mobil och lite annat som den moderna människan inte kan vara utan.

To my regency ball gown I needed a bag, it might be good to have somewhere to place once mobile and other little things one need. The book Empirens döttrar describes how the reticule were made to contain a bottle of perfume, a handkerchief, a fan and perhaps a pair of extra shoes. That means that the bags would have been rather large. I fancied a knitted bag in the shape of a pine apple that is found in te Kyoto museums collection, dated to 1800-1810 and choose to make it rather small. It will not hold a pair of extra shoes, nor a fan, but my mobile fits just in it and some other small things a modern person will not go without.

kyoto-bag

Det finns ett par mönster på nätet som beskriver hur man kan sticka en sådan väska, det virtuella stickmagasinet Knitty har publicerat ett och Isabell Gancedo ett annat. Båda är baserade på ett stickmönster av  Mrs Jane Gaugain, publicerat i hennes bok The Lady’s Assistant, for executing useful and fancy designs in knitting, netting, and crochetwork från 1840. Det innebär att jag kommer kunna använda väskan till flera aftonkläder under första halvan av 1800-talet.

There are a pair of patterns online that describes how to knit a bag like that, the virtual knitting magasin Knitty has published one and Isabell Gancedo another. Both are based on a knitting pattern by Mrs Jane Gaugain, published in her book The Lady’s Assistant, for executing useful and fancy designs in knitting, netting, and crochetwork from 1840. That means that I can use the bag for several different evening wear from the first half of the 19th century.

ananas-botten

Jag stickade väska efter Isabella Gancedos version, i silke och på nålar 2 mm (istället för 2,5 mm som mönstret sa) för att få en liten väska. Jag valde att avstå från flera olika gröna och gula nyanser och använde mig istället bara av en av varje, jag har heller inte placerat ut de pärlor som finns i mönstret och i Kyoto modellen. Ridikylen är sedan helfodrad i gult siden.

I choose to knit my bag after Isabella Gancedos version, in silk and on needles 2 mm (instead of 2,5 mm stated in the pattern) to get a smaller bag. I decided to not use several different types of green and yellow shades and used one of each instead. I also did not place that beads that are in the pattern and in the one from Kyoto. The reticule is fully lined with yellow silk.

Litteratur:
H Persson, Empirens döttrar – kultur och mode under tidigt 1800-tal, Signum (2009)
Bilden på Kyoto ridikylen kommer från: Kyoto museums collection

 

Empirväst – Regency Waistcoat.

empirvast

En man är inte klädd utan en väst. Enligt Waugh kan västarna under första halvan av 1800-talet vara både enkelknäppta och dubbelknäppta och i varierande färg men en väst använd för aftonbruk var alltid vit eller svart.

A man is not fully dressed if he is lacking a waistcoat. According to Waugh the waistcoats during the first half of the 19th century could be singel breasted and dubble breasted and have different colours, but a waistcoat for evening wear was always white or black.

Efter att ha kikat på modeplancher och bilder från tiden landade vi i en vit väst. Den är handsydd med silkestråd i vit sidentaft efter Laughing Moons mönster no 123. Fodret och baksidan är i en vit bomulls satäng.

After looking around at fashion plates and images from the time we decided on a white waistcoat. It is handsewn with silk thread in a white silk taffeta after Laughing Moons pattern no 123. The lining and the backside is in a white cotton sateen. 

empirvast-bak

Litteratur:
N Waugh, The cut of men’s clothes – 1600 – 1900, Theatre arts books (1964)
H Persson, Empirens döttrar – kultur och mode under tidigt 1800-tal, Signum (2009)
E Andersen, Danske dragter Moden 1790-1840, Nyt Nordiskt Forlag Arnold Busck, (1986)
The image of Colonel Thomas Pinckney, Jr. comes from The Gibbes museum of art.

Pantaloon trousers

regency-pantaloon-trousers

I höst ska vi gå på en historisk bal, det kräver såklart balkläder och vi landade i empiren. För en herre innebär det silkesstrumpor, vita eller svarta knäbyxor och lågskor. För att göra det lite enklare för oss så valde vi att utgå från det som fanns hemma, det vill säga ett par ridstövlar och en hög hatt. Det innebar ett medvetet avsteg från etikettsreglerna gällande aftonklädsel under tidigt 1800-tal, som tur är hittade jag ett par bilder på män i danssammanhang bärandes ridstövlar (oftast ihop med en uniform då, men det var i alla fall ridstövlar).

This fall we will attend a historical bal, this calls for evening wear and we settled in the regency era. For a gentleman this means silk stockings, white or black pantaloons and shoes. To make things a little bit easier for us we choose to use what we had at home; a pair of riding boots and a top hat. This means that we will, knowingly, not follow the rules of formal wear during early 19th century. Luckily i did find a couple of images of men in dances wearing riding boots (usually with a uniform, but there where riding boots).

Jag kikade runt bland olika modeplanscher och gemensamt  för de allra flesta var ljusa byxor, beigea, vita eller ljust gråa. Den perfekta beigea nyansen hittade jag på ett fint kläde.
Jag valde att använda mig av Laughing Moons mönster no 131 på Pantaloon trousers, vilket innebär ett par hellånga byxor lätta att stoppa ner i ett par ridstövlar och som dessutom kan dubbla som dagklädsel. Enligt Waugh så blev de dessutom accepterade som aftonklädsel efter 1817.

I looked around on different fashion plates and common for most of them where light coloured pantaloons, beige, white or light grey. I found the perfect beige colour on a nice woollen cloth.
I choose to use a pattern by Laughing Moon (no 131) for Pantaloon trousers, witch is a pair of foot long trousers that is easy to tuck down a pair of riding boots and, as a bonus, they can dubble as day wear. According to Waugh were pantaloon trousers accepted as formal wear after 1817.

jeu-de-soice

Byxorna är handsydda i engelskt kläde med vaxad lintråd, detaljerna och knapphålen är sydda med sysilke. Byxorna kompletteras med antika benknappar (där knapparna inte är synliga) och släta tennknappar (där knapparna syns).

The Pantaloons are hand sewn in a English woollen cloth with linnen thread, the details are in silk thread. The Pantaloons have antique bone buttons (where they don’t show) and flat metal buttons (where they show).

Litteratur:
N Waugh, The cut of men’s clothes – 1600 – 1900, Theatre arts books (1964)
H Persson, Empirens döttrar – kultur och mode under tidigt 1800-tal, Signum (2009)
E Andersen, Danske dragter Moden 1790-1840, Nyt Nordiskt Forlag Arnold Busck, (1986)

Livstycke – Bodice

18thcenturybodice

Jag sydde de här kläderna i våras, och fotograferade dem, men har inte fått tummen ur och bloggat om dem.

De yttre lagren hos allmogekvinnan från tidigt 1700-tal är lite mer komplicerade, i alla fall när man kommer till forskningsläget. Det är tydligt att separat livkjol och livstycke användes från mitten av 1700-talet, precis som livkjol verkar vara det som använts under tidigt 1600-tals. Men det tidiga 1700-talet är tvetydigt, Nylén argumenterar för ett möjligt användande av midjekjol, men påpekar att det lika gärna kan vara midjekjol som är det vanliga.

Jag har, efter mycket funderande fram och tillbaka, landat i midjekjol och livstycke.  Jag satsar på vardagskläder för allmogekvinnan och det som verkar vara tydligt i Vingåker är att när kjoldelen på den livkjol som användes i finare sammanhang blev sliten sprättades den från livstycket och användes separat i vardagssammanhang. Huruvida det användes ett separat livstycket till detta går dessvärre inte att säga.

Jag har dessutom kikat runt väldigt mycket på svenska folkdräkter med ålderdomliga drag och landade i Toarpsdräkten, med midjekjol och ett långt livstycke.

I made these clothes, and photographed them, this spring but have not got around to blogg about them.

The outer layers of my early 18th century common women clothing is complicated, at least when looking at the research. It is clear that a separat skirt and bodice was used from the middle of  the 18th century, as it is clear that a dress (the skirt and bodice sewn together) is used during the most of  the 17th century. But the early 18th century is not so clear, Nylén argues that it is possible that the women wore separat bodice and skirts but says at the same time that it could as well have been a dress that was used.

I have, after much consideration, chosen to make myself a separat skirt and bodice. I’m aiming at everyday clothing for a common women and it seems to be clear that when the skirt on the dress was a bit worn it were taken apart and used as a separerat skirt in the everyday work. If  the women wore a separate bodice to the skirt can, sadly enough, not be said. 

I have looked around among the Swedish folk costumes and landed in the one from Toarp, a costume that have some old features and a separat skirt with a long bodice.

Livstycket är baserat på ett mönster för folkdräkter mellan 1780-1800 från Dräktcentrum. Jag förlängde skörten med 10 cm för att få ett riktigt långt livstycke.
Jag vill gärna använda mig av toner som är naturliga eller extremt lätta att växtfärga till kläderna, eftersom tanken är att det ska vara vardagskläder för en allmogekvinna. I stashen hade jag det som en gång varit en medeltidsklänning, mängder av smalare bitar av en tunn gul kypert. En perfekt enkel färg. Jag skarvade ihop dem och fick, efter lite pusslande och många skarvar ihop alla mönsterbitar. Livstycket är handsytt med vaxad lintråd, enligt beskrivningen av livstyckessömnad som finns i ”Folkdräkter förr och nu” det är helfodrat med ett tunnare oblekt linne och fäst ihop med hyskor och hakar.

The bodice is based on a pattern for Swedish folk costumes between 1780-1800 by Dräktcentrum. I lengthen the bottom with about 10 cm to get a really long bodice.
I wanted to use colours that are natural or really easy to plant dye to the clothing since the thought is that this is everyday wear for a common women.  In the stash I hade what was once a medieval gown, lots of smaller pieces of a thin yellow twill. A perfect simple colour. I pieced them together and got all the pattern pieces together. The bodice is handsewn with linnen thread, according to the description in ”Folkdräkter förr och nu”,  it is fully lined with an unbleached linnen fabric and closes with hokes and eyes.

Literature:
Anna-Maja Nylén, Folkligt dräktskick i Västra Vingåker och Österåker, Nordiska Museets Handlingar: 27 (1947)
Ulla Centergran, Folkdräkter förr och nu, LTs förlag (1986)
Britta Hammar och Pernilla Rasmussen, Kvinnligt mode under två sekel, Bokförlaget Signum (2001)

Challenge number 9 – Historicism

1810-bal

September månads utmaning i Historical sew monthly innebär historicism, det vill säga ett historiskt mode som självt är inspirerat av tidigare epoker.
Min första tanke var empiren, klänningar med enkla raka linjer i ljusa material som speglar klassicismen och de klassiska idealen, antika pelare och antika statyer.
Resultatet blev en balklänning av 1810-tals modell, i lite mer färg än vad de klassiska idealen strävade efter. Dels eftersom empirens medelålders kvinnor inte förväntades klä sig i det senaste modet utan ha en mer sansad och tillbakadragen hållning som passar en aktningsvärd dam (medelålders ansågs de som passerat 30 år vara, jag passar alltså i alla högsta grad in där). Dels eftersom jag utgick från ett tyg som redan fanns i min stash, en ganska dovt rödlila, auberginefägat dupoin siden.

September month challenge in the Historical sew monthly is historicism, that is a historical fashion that in itself was inspired by another historical era.
My first thought was the regency era, gowns with simple and clean lines in light airy materials that reflects the classical eras and the classical ideas, the pillars and statues of the antique.
The result is a ball gown of an 1810th model, in a little bit more colour than what the classical ideas was aiming on. Partly because the regency middle age women were not expected to dress in the latest fashion but to have a more sensed and sober attitude that fitted a respectable lady (those who had passed the age of 30 were considered to be middle age, so I fit right in there). Partly because I had this fabric in my stash, a rather dark reddish purple dupoin silk.

För att ljusa upp den dova färgen (dupoinen syns i remsan nedtill och i nederkant på ärmarna) kompletterade jag med ett nyinköpt lager av blålila sidenchiffong, det gav plagget de tänkta trevliga uppljusning och fick mig att inse att jag allra helst inte arbetar med chiffong igen.
Jag valde att arbeta utifrån ett av plaggen som finns beskrivet i Rasmussens – Kvinnligt mode från två sekler, en tunn bomullsklänning från 1810 med stripveck bak och en dubbel puffärm. Plagget finns i kulturens samlingar och heter KM1802. Det är ett enkelt plagg med en lätt utställd kjolvåd fram och en rektangulär bak samt ett kort liv som stängs med hjälp av två snoddar baktill. Snoddarna går i dagsko längsmed halslinningen och i midjan, i midjan finns även ett bomullsband som fästs med en trådhank och en hake för att hjälpa klänningen att sitta kvar på plats. Jag sydde plagget med silkestråd i stort sett helt efter den beskrivning som finns i boken, mönsterkonstruktionen är också densamma bortsett från att jag har gjort en enkel puffärm istället för en dubbel.

km1802

To lighten up the dark colour (you can se it on the silkstrip in the bottom of the dress and on the edge of the sleeves) i added a newly bought layer of  bluish purple silk chiffong, it gave the garment the nice lighter colour I wanted and made me realise I really dislike working with chiffong.
I chose to make the gown after a extant garment that is described in Rasmussens ”Kvinnligt mode från två sekler”, a light cotton dress from 1810 with cartridge pleats in the back and a dubble puff sleeve. The garment is preserved in Kulturens collections under the number KM1802. It is a simple garment with a sligthley A shaped skirt piece in the front, a rektangular in the back and a short bodice that is closed in the back with two strings. The strings go through a drawstring in the neckline and in the waist, at waistline there is also a cotton tape that closes with a hook and eye to help the dress stay in the right place. I made the gown with silk thread, almost completely following the descriptions of the seams in the book, the pattern is also from the book, but I made a single puff sleeve instead of a dubble.

1810-bal-rygg

Ananasridikylen kommer i ett eget inlägg
The pineapple ridicule will ha a post of it’s own.

Litteratur:
B Hammar, P Rasmussen, Kvinnligt mode under två sekel, Signum (2001)
H Persson, Empirens döttrar – kultur och mode under tidigt 1800-tal, Signum (2009)
E Andersen, Danske dragter Moden 1790-1840, Nyt Nordiskt Forlag Arnold Busck, (1986)
Bilden på originalet kommer från databasen Charlotta

The challenge: #9 Historisicm

Fabric: 2,5 m dupoin silk, 2,5 m silk chiffong

Pattern: From Kvinnligt mode från två sekel by B Hammar and P Rasmussen

Year: 1810-1815

Notion: Silk thread, white cotton tape, Silk yarn for the snodds, hook.

How historical accurate is it? Maby 80%? The dupoin is all wrong but the rest of the material is period and the pattern is from an extant garment.

Hours to complete: maby two weeks?

First worn: Not counting the time for photos, not yet.

Total cost: The fabric cost me; Dupoin, SEK 295,5 $34,72 £26,28 €30,93 Chiffong, SEK 760 $89,30 £67,60 €79,56. The notions were all inherited from my grandmothers stash (I really like her stash, it contained a lot).

Midjekjol – woolen skirt

18thcenturyoverskirt

Jag sydde de här kläderna i våras, och fotograferade dem, men har inte fått tummen ur och bloggat om dem.

De yttre lagren hos allmogekvinnan från tidigt 1700-tal är lite mer komplicerade, i alla fall när man kommer till forskningsläget. Det är tydligt att separat livkjol och livstycke användes från mitten av 1700-talet, precis som livkjol verkar vara det som använts under tidigt 1600-tals. Men det tidiga 1700-talet är tvetydigt, Nylén argumenterar för ett möjligt användande av midjekjol, men påpekar att det lika gärna kan vara midjekjol som är det vanliga.

Jag har, efter mycket funderande fram och tillbaka, landat i midjekjol och livstycke.  Jag satsar på vardagskläder för allmogekvinnan och det som verkar vara tydligt i Vingåker är att när kjoldelen på den livkjol som användes i finare sammanhang blev sliten sprättades den från livstycket och användes separat i vardagssammanhang. Huruvida det användes ett separat livstycket till detta går dessvärre inte att säga.

I made these clothes, and photographed them, this spring but have not got around to blogg about them.

The outer layers of my early 18th century common women clothing is complicated, at least when looking at the research. It is clear that a separat skirt and bodice was used from the middle of  the 18th century, as it is clear that a dress (the skirt and bodice sewn together) is used during the most of  the 17th century. But the early 18th century is not so clear, Nylén argues that it is possible that the women wore separat bodice and skirts but says at the same time that it could as well have been a dress that was used.

I have, after much consideration, chosen to make myself a separat skirt and bodice. I’m aiming at everyday clothing for a common women and it seems to be clear that when the skirt on the dress was a bit worn it were taken apart and used as a separerat skirt in the everyday work. If  the women wore a separate bodice to the skirt can, sadly enough, not be said. 

Konstruktionen bygger på ett rektangulärt framstycke och ett bakstycke. Hopsytt i sidorna med ett sprund överst i varje sida. Fram- och bakstycket är veckat mot en smal linning och knyts i i sidorna med hjälp av linneband fästa i linningen.
Min kjol är handsydd i lintråd i en ekbarksbrun kersey, den har en sparkfåll och skoningar i sidosprunden av grövre linne.
Konstruktionen är alltså densamma som på underkjolen,  den är tidstypisk och förekommer under hela 1700-talet.

 

The construction is simple. A rectangular front piece and a back piece sewn together in the side seams leaving a part open at the top, The front and the back is then pleated to a small lining and attached at the sides with help of linnen tapes.
My skirt is hand sewn with linnen thread in a oakbrown kersey, the bottom hem and the open parts at the top of the side seams are lined with a medium weight linnen  fabric.
This is the same construction as the underskirt has, a common construction that is in use during the whole of the 18th century.

Literature:
Anna-Maja Nylén, Folkligt dräktskick i Västra Vingåker och Österåker, Nordiska Museets Handlingar: 27 (1947)
Ulla Centergran, Folkdräkter förr och nu, LTs förlag (1986)
Britta Hammar och Pernilla Rasmussen, Kvinnligt mode under två sekel, Bokförlaget Signum (2001)