Challenge nr 7 – Monochrome

regency long stay

Efter att ha sytt saker som inte matchade utmaningarna i Historical sew monthly (eller varit alldeles för sent ute) har jag nu lyckats få ihop någonting.
Juli månads utmaning var monokromt, dvs någonting svart – grått- vitt och där passar mitt tidiga 1800-tals snörliv in.

After having made things that didn’t match the challenges in Historical sew monthly (or been way to late with tha garments) I have now managed to make something.
July challenge was monochrome, as in something in black – grey- white, and my regency long stay fits perfectly.

Jag har valt att sy mig det snörliv från ca 1810-1820 som finn beskrivet i boken Underkläder av B Hammar och P Rasmussen. Snörlivet ingår i Thomanderska samlingen, det är sytt i två lager bomull och har både några styvnader samt insydda snören för stadga. De allra flesta sömmar är sydda med silkestråd.

I have chosen to make the pair of stays from 1810-1820 that is described in the book ”Underkläder” by B Hammar and P Rasmussen. The stays is included in the Thomanderska collection, is made from two layers of cotton and has both some boning and cording in the front. Most of  the seams are sewn with silk thread.

KM+36431

Snörliv KM 36431

Jag har valt i stort sett samma material som i originalet, en bomullskypert på insidan och bomullsatin på utsidan, sömmarna är av samma typ och handsydda med vitt silke eller bomull. Det enda avsteg jag har gjort är bandkantningen, originalet har ett spetskypertvävt band men mitt är i vanlig tuskaft och styvnaderna som är av plast istället för valben.

Som synes har jag inte heller någon planchett i trä, helt enkelt eftersom det visade sig att jag då inte kunde använda det. Det innebär att bystområdet inte har den perfekta passform som det skulle ha fått med en planchett. Någon gång i framtiden behöver jag alltså modifiera detta eller sy mig ett helt nytt av annorlunda modell för att få ett ordentligt historiskt plagg. Fördelen med empirens snörliv är att de inte ska göra annat än att stödja bysten och få till en tydlig midjelinje (som sitter precis under bysten). Det behöver alltså inte forma kroppen på samma sätt som senare perioders korsetter och finns därför i många olika modeller och längder.

I have almost the same material in my stays as in the original, a cotton twill on the inside and a cotton satin on the outside, the seams are of the same typ and hand sewn with white silk or cotton thread. The only ting different is  my edging, the original has a cotton twill tape but I have a regular plain weave cotton tape and the boning that are of plastic instead of whale bone.

As you can se I don’t have a wooden busk, It turned out that I could not wear the stays with the busk in them. That means that the bust area does not fit as well as it should do. Sometime in the future I need to either modifie this garment or make myself a new pair of stays in a different model. The fine thing about the regency stays is that their job is to support the bust and keep the waistline on the right place (right under the bust). They don’t need to shape the bodice as a lot of corsets do and therefore there are a lot of different models and length to the regency stays.

regency long stay cording

Närbild på framsidans dekorsömmar – a close up on the corded seams on the front.

Litteratur:
B Hammar, P Rasmussen, Underkläder – en kulturhistoria, Signum (2008)
B Hammar, P Rasmussen, Kvinnligt mode under två sekel, Signum (2001)
Bilden på originalet kommer från databasen Charlotta

The challenge: #7 Monochrome

Fabric: a small piece of cotton satin and a small piece of cotton twill

Pattern: From Underkläder by B Hammar and P Rasmussen

Year: 1810-1820

Notion: White silk thread, white cotton thread, white cotton tape, plastic boning, cords

How historical accurate is it? A part from the fabric and the thread being machine made, and the boning beeing in plastic this is close. I have used the same material and seams as the original has.

Hours to complete: lots and lots of weeks.

First worn: Not counting the time for photos, not yet.

Total cost: The fabric and notions was in my stash so nothing this time.

Birkaväska – Birka bag

birkaväska

För ett tag sedan hittade jag information om nya utgrävningsfynd från Birka på Björkö. Vid en utgrävning av hamnen 2014 hittades bland annat två bitar som tolkas som väskbyglar i trä av samma slag som hittats i Hedeby.

Mer information än så hittade jag inte, förrän jag fick kontakt med en av arkeologerna via en sömnadsgrupp på facebook. Hon förklarade att fynden fortfarande låg i blöt och inte hade analyserats än. En ytlig titt på dem gjorde att man trodde att materialet möjligen, kanske kunde vara ask.

A while ago i found information about new finds from Birka on Björkö. At a excavation of the harbour 2014 two pieces that is interpreted to be bag handles of the same type found i Haithabu was found (among other things). 

I did not found any more information than that until I came in touch with one of the archaeologists via a facebook group about historical sewing. She explained that they had examinated the finds yet but after the first look at them they might, possible be of ash.

Svärfar var snäll nog att snida till ett par handtag i linoljad ask av samma storlek som det ena fyndet (utifrån skalenliga bilder hittade på nätet).
Jag handsydde påsen av spillbitar tunn krappfärgad kypert med tunn ylletråd. Fäste den med ett lökskalsfärgat ullgarn i handtagen och tvinnade en snodd av ytterligare ett ullgarn färgad med äppelbark.
Resultatet är en väska som är trolig för vikingatid och Birka.

För mer läsning på ämnet rekommenderar jag Náttmáls eminenta inlägg.

My father-in-law was kind and made me a pair of the handels in ash that then was oiled with flax seed oil (after looking at scaled images on the internet).
I handsewn the bag of som small pieces of thin maddercoloured twill with thin wool thread. Attached it to the handels with wool yarn dyed with onion peal and made another snood of wool yarn dyed with appel bark.
The result is a bag that is plausible for the viking age and Birka.

For further reading I recommend Náttmáls eminent blogg on the subject.

 

Underkjol – Linnen under skirt

18thcenturyskirt

Nästa lager hos allmogekvinnan från tidigt 1700-tal är en underkjol i linne. Enligt Nylén användes underkjolen även som sommarkjol under arbetet ute på fältet.

Konstruktionen bygger på ett framstycke och ett bakstycke. Hopsytt i sidorna med ett sprund överst i varje sida. Fram- och bakstycket är veckat mot en smal linning och knyts mitt bak, respektive mitt fram med hjälp av linneband fästa i linningen.
Min kjol är handsydd i lintråd i ett mellangrovt linnetyg jag hittade i stashen.
Det här är en väldigt tidstypisk konstruktion som förekommer under hela 1700-talet.

This is the next layer in my early 18th century common women clothing: A under skirt in linnen. According to Nylén the under skirt was also used as  a summer skirt during the work on the fields.

The construction is simple. A front piece and a back piece sewn together in the side seams leaving a part open at the top, The front and the back is then pleated to a small lining and attached at the front and the back with help of linnen tapes.
My skirt is hand sewn with linnen thread in a medium weight linnen fabric that I found in the stash.
This is a common construction that is in use during the whole of the 18th century.

Literature:
Anna-Maja Nylén, Folkligt dräktskick i Västra Vingåker och Österåker, Nordiska Museets Handlingar: 27 (1947)
Ulla Centergran, Folkdräkter förr och nu, LTs förlag (1986)
Britta Hammar och Pernilla Rasmussen, Kvinnligt mode under två sekel, Bokförlaget Signum (2001)

Militariainspirerad klänning – Military style bustle

1885 military dress

Inför årets historiska picknick på nationaldagen tog jag mig i kragen och sydde färdigt den militariainspirerade 1800-tals klänningen jag haft planerad ett bra tag.
Inspirationen kommer från ett par modeplanscher och sömnadsförslag från mitten av 1880-talet samt två Svenska uniformer från andra halvan av 1800-talet.

To this years historical picnic on the Swedish national day I decided to finish the military inspired bustle dress I had planned for a long while.
The inspiration come’s from fashions plates from the middle of  the 1880’s and from two Swedish military uniforms from the second half of the 19th century.

 

När man kikar på modeplancher och plagg från sent 1800-tal så verkar det militariaispirerade klänningar vara vanligare under 1890-talet, även om det finns exempel från 1880-tal också (främst andra halvan). Under 1880 verkar det som om de flesta är riddräkter (plate I ur Ladies’ Cutting Made Easy visar exempel på snörmakerier som återfinns på en riddräkt).

Jag ville göra en klänning med  tydlig inspiration från den Svenska attilan m/1873, vilket styrde mitt val av färger både på kjolarna, jackan och hatten. Efter att ha kikat närmare på attilans snörmakerier valde jag att plocka framsidan från husardolman m/1895 istället, de var helt enkelt något enklare att göra, men att behålla övriga snörmakerier och färgställningen från attilan för A5 (andra Svea artilleriregemente).

When looking at fashion plates and garments from late 19th century there seem to bee more common with military inspired dresses during the 1890’s but there are examples from the 1880’s as well. During the 1880’s it seems as most of them are riding habits (plate I from Ladies’ Cutting Made Easy shows examples on braiding that also is found on a riding habit)

I wanted to make a dress that was clearly inspired bye the Swedish attila m/1873 (a uniform introduced in 1873), and that controlled my selection of colours for the skirts, bodice and hat. After taking a closer look at the braiding on the attila i choose to make the braiding on the front based on the husar dolman m/1895 instead, as those where esyer to make, but keep the rest of the braiding and the colours from the attila for A5 (second Svea artillery regiment)

 

Underkjolen är sydd i ett svart halvylletyg (50% ylle, 50% linne), överkjolen av ett tunt mörkblått kostymylletyg och jackan av ett annat mörkblått kostymylletyg. Runt kanten på överkjolen är ett äldre svart satinband fastsytt. Snöret till snörmakerierna är dessvärre i polyester, det var det som fanns av rätt karaktär, och snörmakerierna uppgår till nästan 20 meter. De 30 knapparna är enkla svensk arméknappar från 1910. Hatten är bygd på en omstukad stråhatt för barn.
Jag har utgått från Truly Victorians mönster 1885 four gore underskirt, 1883 august overskirt (starkt modifierat) och 1885 cuirass bodice (också det modifierat för att få till samma utseende som attilan har)

The underskirt is made of a half wool half linen fabric, the overskirt of a thin dark blue wool fabric and the bodice of another thin dark blue wool fabric. Around the edges of the overskirt is a vintage black satin band sewn. The cord for the braiding is, alas, in polyester (but that was the cord available in the right style) and the braiding is a whooping 20 meters. The 30 buttons are simple Swedish military buttons from 1910. The hat is build on a straw hat for children.
I have used patterns from Truly Victorian, 1885 for gore underskirt, 1883 august overskirt (heavily modified) and 1885 cuirass bodice (also modified to get the same look as on the attila).

 

Att jag valde just A5, andra Svea artilleriregemente beror på att min man äger en originaluniform från just dem. Jag ville skapa en illusion av en likadan uniform för damer.
Som en bonus kan den även användas till Steampunk.

The reason that I picked A5, second Svea artillery regiment is that my husband owns a original uniform from that regiment. I wanted to  create the illusion of a similar uniform for ladies.
And as a bonus, the dress can also be used for Steampunk.

1885 steampunk

Källor:
Bilderna kommer från Armemuséum via Digitalt Museum (the images comes from Digitalt museum)
Attila m/1973
Käppi m/1880
Dolma m/1895

 

Birka Tarsoly

bild 1

I båda mansgravar jag har tittat på finns det bältesväskor med metallbeslag. Väskorna benämns av Anne-Sofie Gräslund i Birka II:I som typ 3A, väskor med tydliga Ungerska (Magyariska) drag och orientaliska beslag.

Gemensamt för väsktypen är ett större lock, vikt över hela framsidan på väskan. Locket har ett fyrkantigt hål och den underliggande framsidan på väskan har någon typ av ögla som förs genom lockets hål för att stänga väskan. Öglan hålls kvar på plats med hjälp av en läderrem som oftast är översållad med beslag.

I both of the male graves that we have been looking at there are bags with metal ornaments. The bags are called type 3A, with clear Hungarian (Magyar) features and oriental ornaments by Anne-Sofie Gräslund in Birka II.I.

Typical for the bag type is a larger lid that are folded over the front of the bag. The lid has a rectangular hole and the underlying front of the bag has some sort of loop that is drawn through the hole to close the bag. The loop is hold in its place by a leather strap that usually is covered in metal ornaments. 

bild 2

Av de två gravarna jag kikat på har bj904 flest beslag så därifrån kommer dekorationen. De beslag som är hittade i den graven har även rester av ett grövre ylletyg vilket kan indikera att locket på väskan även var dekorerat med ylle. Jag valde att dekorera locket med en krappröd yllekypert. Det rektangulära beslaget på insidan av locket återfinns i grav bj716, öglan valde jag att tillverka i mässingsplåt.
Väskan är handsydd i läder och fodrad med handvävt gammalt linne. Kanterna är kantade med ett tunt skinn för att få en snygg avslutning.

Of the two graves I have looked at bj904 has the most metal ornaments so the decorations are from that bag. The metal ornaments have some woollen fabric on them as well witch could indicate that the lid of the bag was decorated with fabric as well. I choose to decorate the lid with a madderred wool twill. The rectangular mount on the inside of  the lid is found in the other grave, bj716, and I choose to make the loop out of metal as well.
The bag is handsewn in leather and lined with handwoven old linnen. The edges are bound with thin leather stripes to make a nicer finish. 

Literature:
Greta Arwidsson, Birka: Untersuchungen und Studien II:I, Systematische Analysen der Gräberfunde,  Kungl. vitterhets och historieakademien (1984)
Agnes von Geijer, Birka: Untersuchungen und Studien III, Die Textilfnde aus den Gräben, Kungl. vitterhets och historieakademien (1938)
Holger Arbman, Birka: Untersuchungen und Studien I, Die Gräber; Text, Kungl. vitterhets och historieakademien (1943)
Holger Arbman, Birka: Untersuchungen und Studien I, Die Gräber; Taflen, Kungl. vitterhets och historieakademien (1940)

Överdelssärk – Shift for a 18th century commonwomen

18thcenturyshift

Det här är grundplagget i min allmogekvinna från tidigt 1700-tal. Planen är vardagsplagg som är troliga för en kvinna från Rönö härad, samma plats som Drakenhielm kom ifrån och vars uniform jag kommer försöka sy under hösten.

Efter mycket läsande om vad folkliga kvinnor bar för kläder och folkdräkter valde jag att sy mig en överdelssärk, det vill säga en särk med ett liv i ett finare linnetyg och en kjoldel av ett grövre tyg. Ett vanligt plagg i folkdräktssammanhang. Jag grävde djupt i mitt förråd av spilltyger och hittad två olika kvaliteter som skulle kunna passa: ett fint tunt linne som en gång i tiden varit en enkel kjol och ett grövre, troligen överblivet från någon typ av medeltida rustplagg.

This is the foundation garment for my early 18th century commonwomen. The plan is everyday garments that are plausible for a women from Rönö härad, the same place that Drakenhielm came from, the man who’s uniform I will try to make during the fall.

After much reading about what Swedish commonwomen wore and Swedish folk costume I decided to make myself a shift from two kinds of different linnen fabric. The name in Swedish is Överdelssärk and it means a shift with the bodice in a finer fabric and the skirt in a thicker fabric. This is a garment that is common among the Swedish folk costumes. I dug deep into my stach of leftover fabric and found two different types of linnen that would be fine. A thinner one that once was a skirt and a thicker one, probably from some sort of medieval panzar.

Överdelen består av ett stycke utan axelsömmar, för konstruktionen på ärmarna har jag kikat på Sharon Ann Burnstons särkmönster. Underdelen består av fram- och bakstycke samt kilar i sidosömmarna. Allt är handsytt med lintråd.

The bodice is in one piece without shoulder seams, for the construction of the sleeves I have looked at Sharon Ann Burnstons shift pattern. The skirt is a front- and back piece with gores in the side seams. Everything is handsewn with linnen thread. 

Literature:
Anna-Maja Nylén, Folkligt dräktskick i Västra Vingåker och Österåker, Nordiska Museets Handlingar: 27 (1947)
Ulla Centergran, Folkdräkter förr och nu, LTs förlag (1986)
Sharon Ann Burnstone, The cognitive shift or 18th century shifts,  http://www.sharonburnston.com/shifts.html 

A Viking Coat or Kaftan from bj507

 

kaftan507

Jag har riktat in mig helt på grav bj507, en grav från 900-talet som det visade sig finnas ganska mycket information på. Det föranledde också beslutet att sy en ny uppsättning kläder, helt efter den graven. Först ut är kaftanen eftersom den är enklast.

I’ve come to look only at grave bj507 from the 10th century, a grave that it seems to bee a lot of information from. This led to the decision to make a new set of clothing, according to the grave finds. First out is the caftan (since this is the simplest).

I graven finns två typer av blå diamantkypert, en finare och en grövre. Den grövre (w10 e) tros komma från någon typ av livplagg eftersom den typen av kypert förekommer både över och under kroppen, samt över ena spännbucklan. Det finns även små partier av sidenkypert (s4) i graven, och ett par av dem är fastsatta vid livplaggets diamantkypert. Vid ett av sidenfragmenten fäster även en röd och blå yllesnodd.

In the grave there are two types of blue diamondtwill, a finer and a thicker. The thicker one (W10 e) is believed to come from some type of outer garment since that type of twill is found both over and under the body as well as over one of the tortoise brooches. There are also small fragments of silktwill (s4) in the grave, and some of them are attached to the outer garments diamondtwill. On some of the silk fragments are a small red and blue wool snood attached.

Jag valde att sy plagget för hand på samma sätt som jag sytt särken och kjorteln, med kilar enbart i sidorna. Någonting som Hägg argumenterar för när det kommer till särken och Thor Ewing argumenterar för över lag när det gäller vikingatida plagg.
Kaftanen är sydd i en köpt diamantkypert som fyller kriteret av att vara lite ljusare blå (jämfört med beskrivningen av hängselkjolens färgbeskrivning) samt något grövre, även om den är bra mycket grövre än originalets fragment med sin ca 10 trådar/cm jämfört med de 20 trådar/cm som fragmenten har. Konstruktionen är raka stycken med fyrkantiga ärmspjäll. Den är sydd med ulltråd och siden tråd. Kantad med smala remsor av sidenkypert, växtfärgade med vitmårarot, samt en blå och röd ullsnodd (också den växtfärgad).

I choose to sew the garment by hand in the same way that I hade sewn the serkr and kirtle, with gores only in the side seams. Something that both Hägg and Thor Ewing arguments for as a plausible construction.
The caftan is made in a fabric bought diamondtwill that fills the criteria of being in a slightly lighter shade of blue (compered to the colour description of the smokkr) and a slightly thicker weave. Even if it is a lot thicker than the original with it’s 10 threads/cm compered to the fragments 20 threads/cm. It is sewn with wool thread and silk thread. Edged with smal strips of plant dyed silktwill and a blue and red wool snodd (also plant dyed).

treflik507

Spänne grav bj507

I graven är trefliksspännet omgjort till hänge, och istället finns en liten metallring och en metallhake på en plats som skulle kunna indikera att de använts som stängning för ett plagg.
Eftersom mitt trefiksspänne har en rejäl nål har jag valt att använda det som just spänne men sytt fast två små metallringar, som matchar utseendet på gravfyndets ringar, för att fästa spännet i.

In the grave the trefoil brooch is re-made to a pendant, and instead there is a small metal ring and a hook that could indicate a garment closure of a garment.
Since my trefoil brooch has a big needle I have choose to use it as a brooch but sewn on two small metal rings, that matches the look of the grave find, to attache the brooch in.

Literature:
Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, Aun 2 Uppsala (1974)
Thor Ewing, Viking clothing, History press (2007)
Agnes von Geijer, Birka: Untersuchungen und Studien III, Die Textilfnde aus den Gräben, Kungl. vitterhets och historieakademien (1938)
Holger Arbman, Birka: Untersuchungen und Studien I, Die Gräber; Text, Kungl. vitterhets och historieakademien (1943)
Holger Arbman, Birka: Untersuchungen und Studien I, Die Gräber; Taflen, Kungl. vitterhets och historieakademien (1940)
Bilden på spännet kommer från Historiska museet (the image of the trefoile comes from the Historical museum).